Jag önskar mig en Mamma!!

Igår så saknade jag värkligen att ha en mamma. Jag sqaknar att ha en mamma att krama, prata med och luta mig mot. Jag e så glad för alla andra som har en mamma, Att kunna ha en mamma som man alltid kan prata med om allt och som man kan be om hjälp och så. Jag skulle värkligen vilja he en mamma.
Igår mådde jag värkligen dåligt över det, jag började gråta och var mycket avundsjuk på Ronny som har en sån underbar mamma. Visst e hun snäll och ställer upp för mig och e en underbar svärmor. Men man vill ju alltid ha en egen mamma, det e faktist en sak som alla är värda att ha tycker jag. Att ha växa upp utan föräldrar har ju absolut gjort mig till en starkare mäniska.... men man har alltid saknat något. Maqn känner att det är något som fattas.
Bara arr få kunna prata med sin maqmma när man mår dåligt och kunna få sig en ram lite då och då och känna att man har en vuxen av samma kött och blod som faktist älskar än det skulle kännas underbart!

När jag hör andra berätta om deras familjer och hur dom har växt upp med normal mamma och pappa och dom har bott i en villa haft bil och kanske något husdjur. det är så som jag alltid har drömt om att bo. Jag har alltid undrat hurt det är att bo i en riktig familj med sina riktiga föräldrar. Hur skulle mina föräldrar vara om dom aldrig skulle ha börjat med narkotikan?  Hur skulle dom se ut och vad skulle dom jobba med? Frågor somm snurrar runnt i Huvet lite då och då!
Hur skulle allt se ut? Vart skulle vi bo hur skulle mitt liv idag se ut? Med vilka skulle jag umgås med?
Det är så mycket som jag undrar över och som jag skulle vilja veta.
Men jag skulle ändå inte vilja veta det med tanke på hur jag skulle bli ledsen och arg på att få veta vad jag har missat, vad jag hade kunnat få som jag aldrig fick.

Flera ggr i veckan så undrar jag hur fan mamma och pappa kunde välja bort mig och brorsan mot knarket. Hur kan knark vara mer  värt än oss? Var vi så lite värda?
Jag som har barn skulle aldrig lämna bort in dotter, jag skulle kunna dö för henne. jag skulle offra mitt liv för henne. Något som mina föräldrar aldrig har gjort för mig. Något som dom har gjort för knarket men inte för mig.
Hur fan kan man älska knark mer än sina egna barn?
Ett slitit liv, men hot och bråk, ingen mat, ingen bostad, inga pengarr, att åka ut och in på kåken, sönder sprutade armveck...... eller ett liv med sina barn och en fin bortad. Vad skulle du välja??
Mitt vqal är enkelt!


Kommer alldrig att förlåta det valet ni gjort!


Kommentarer




Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback
RSS 2.0