Ångest!!

Jag har sådan ångest just nu. Jag sa till Oskar idag när vi var på väg hem ifrån stan att jag tror att jag kommer dö ung pga stress. Kommer dö av hjärtinfarkt när jag är runt 35 säkert. Jag stressar hela tiden har ångest hela dagarna och vet inte riktigt vart jag skall ta vägen.
Mest ångest har jag över att vara mamma just nu. Jag tycker inte att det går så bra. Dels efterson att jag bor så pass långt ifrån hennes dagis och det tar lång tid att ta sig dit. Och dels för mina arbetstider. 
Det går liksom inte hand i hand med att stackars litet barn på dagis. Jag vill så gärna ha henne hos mig hela tiden med jag kan inte. 
Helst av allt vill jag bara bo i närheten av hennes dagis och jobba i samma område också.
Fan vad jag suger!

Om jag hade en möjlighet att bara få ett jobb dära och typ få en 2a eller trea i närheten av henne så hade jag kunna tänka min att släppa allting annat om jag var tvungen bara för att kunna ha henne mer hos mig!

Här sitter jag och gråter, tårarna faller ner för mina kinder och jag saknar henne så. Vill ha henne i min famn nu och krama om henne, pussa på henne och känna hennes små armar krama tillbaka.

Varför ska livet suga så stenhårt? Kan livet aldrig vara bra?

Jag blev så jävla glad för ett par veckor sedan då jag fick veta att jag fick vidare anställning och skrev på nytt kontrakt. Jag är fortfarande sjukt lycklig över det. 
Men jag är så förvirrad jag vet faktiskt inte alls vad jag ska ta mig till. 
Felicia går i första hand. Men vad är en mamma utan arbete och så??  INGENTING!

Jag måste ju ha arbete för att kunna leva. Jag har ju inga föräldrar som jag kan flytta hem till här i Stockholm undertiden jag letar annat boende!
Om jag inte har inkomst så får jag ingen bostad, jag har inte råd med mat och inte att betala mina räkningar. 
Om jag inte har råd att betala mina räkningar så hamnar jag hos inkasso och det vill jag inte för då är livet surt för mig hela livet ut!

Tankarna går i ett och jag vet snart inte vart jag ska ta vägen. 

Jag vill bara att det ska vara bra för alla, Och speciellt för Felicia. 
Undra vad hon tänker om allt, undra vad hon tänker om mig! Tycker hon att jag är en bra mamma eller tror hon inte att jag bryr mig!
Jag har sådan ångest över allting!
Jag vill bara skrika... men det är någonting som hindrar mig! Det är lixom en spärr som inte vill släppa.
Jag vet inte hur jag ska kulla ta mig igenom detta. Vad ska jag göra? Hur ska jag göra? 

Gahhhh! Allt går i repris om och om igen!



Kommentarer
Linda

Det kommer alltid vändningar i våra liv. Saker som är både bra och dåliga. Du är bara inne i en kris just nu, men du kommer igenom den! Tänk inte på allt jobbigt och negativt du gått igenom som barn. Tänk på hur mycket STYRKA allt det har gett dig istället. Och BEHÅLL styrkan i vardagen och tro på en framtid ihop med Felicia i en egen lägenhet!



Bara för att du är långt bort ifrån Felicia just nu om dagarna betyder inte att det kommer vara så livet ut?



Du har ju klarat det så bra hittils, varför bryta ihop nu? Sök fler jobb om det är vad som behövs för att du ska hitta en lägenhet närmare henne. :) Vem vet? Du kanske hittar ett jobb med bättre lön än det du har nu, och då kan du ju säga upp dig från det. :P



Blogg: http://lixen.webblogg.se/
2010-09-14 @ 10:57:30
Andreas Törnqvist

Usch då, ångest är mycket obehagligt att få. "Ta det piano" som min farsa alltid säger. :)



Blogg: http://icasupermarket.blogg.se/
2010-09-17 @ 15:56:34
Kjelltindra

Enjoyed browsing through the site. Keep up the good work.



Blogg: http://kjelltindra.blogfeaturing.com
2011-11-18 @ 07:33:57




Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback
RSS 2.0